Hemma

Nu har vi varit hemma 2 veckor och äntligen har jag lagt in de sista bilderna från vår resa.

Vi har haft en fantastisk resa och tackar er alla som har följt oss och även skickat kommentarer till oss.

Ibland är det svårt att veta vad som kan vara intressant för andra, men vi hoppas att ni har haft glädje av vår blogg.

Lite av varje från MELLANÖSTERN

• Man ser aldrig att ett gäng killar och tjejer går tillsammans. Alltid killar för sig och tjejer för sig.

• Vi gick ca 50 meter på en gata. Jag tror där säkert fanns  6-8 frisersalonger. Bara på en sida. Tala om  överetablering.

• Människor är mycket vänliga. Kommer gärna o pratar. Går man på gatan är det många som hälsar.

• Man är mycket social. Det sitter ofta klungor o pratar. Oftast är det män, men även kvinnorna samlas och pratar.

• De flesta kvinnorna har huvudduk. Det finns mode i detta också. Unga kvinnor har någon typ av fyllning under så att det ser ut som om de har massor med hår.

• Det finns många kvinnor som är heltäckta, så man ser bara ögonen.

• Kvinnorna har alltid mycket kläder på sig. Långbyxor, långärmat och sedan en lång kappa ovanpå detta, plus huvudduken.  Jag, som har en uringad T-shirt med kort ärm och trekvartslånga byxor svettas. Undrar hur de gör för att inte få värmeslag.

• Man har inte barnvagn här. De bär sina bebisar i famnen inbäddade i en stor tjock filt. Måste vara supervarmt.

• Det finns gott om trafikpoliser här. På en sträcka av ca 1,5 mil fanns det 3 kontroller. De kontrollerar hastigheten och även trafikvett, vilket det är lite si o så med. Man  kör om lite hur som helst. En kurva eller möte hindrar ingen.

• Det finns även kvinnliga trafikpoliser! I alla fall i Amman.

• För två år sedan kom det dåligt med regn, Jordanien är helt beroende av regn för alla typer av odlingar, då kostade 20 liter olivolja mellan JD 100 – 120 mot ett normalår som nu då den kostar JD 65. Det blir i svenska ca 55:- respektive 32:-/liter.

• Nail, vår beduinvän, har en tomt och skall bygga ett hus innan han gifter sig. Han vill bara ha tid att övervaka bygget så att allt blir ordentligt gjort.  Det verkar vara likadant med hantverkare överallt i världen.

• Man slänger  toapapper i en hink vid sidan om toastolen. Ståtoor är vanliga på mindre matställen och det finna alltid minst en på offentliga toaletter.

• Kvinnorna badar med  tights, t-shirt med långa armar o ett linne eller t-shirt plus huvudduk eller med jeans och hellång jeanskappa.

• Arbetslösheten i Jordanien är ca 14%. Servicepersonalen på hotellen och större restauranger är gästarbetare från andra länder, Indonesien, Fillippinerna, Egypten och från många länder i Afrika.

Vägar

Trots 3 kartor så är det svårt att hitta rätt. Då o då har vi fått vända om för att vi kört på fel väg.

Vi funderade på om det var den här vägen vi skulle välja, men .................

RUNDTUR I JORDANIEN

Det var ett tag sedan vi skrev i bloggen.  Vi har varit lite lata och också utan internet ett par dagar. En liten sammanfattning:  (Hade tänkt att lägga in bilder, men nätet här är så slött att det inte går. MEN DET GICK IDAG)

Efter 1 timme med taxi från Wadi Rum kom vi till Aqaba och checkade in på Kempinski  Hotel. Det var som att komma till en helt ny värld jämfört med vårt senaste  boende i tält och där alla måltider intogs sittande på mattor. Nu var vi på ett lyxhotell med all tänkbar lyx. En dubbelsäng av senaste snittet, ett badrum med badrockar, dusch, badkar och allt vad man kan behöva  samt en underbar altan med utsikt över Röda havet. Allt i minibaren är fritt och en stor fruktskål med bananer, vidruvor och äpplen. Gratis internet på rummet och TV med en hel mängd av kanaler. Vi hade bokat 2 nätter, men bestämde på stående fot att boka ytterligare en natt.

Vårt rum i Aqaba

Utsikt

De hade en frukostbuffé och även en middagsbuffé, som innehöll  ALLT och det var mycket gott.

Men även solen har en baksida. Vi åt en god middag i en av hotellets restauranger, The Black Pearl, med de tog betalt för vattnet 65:- !! vilket vi tyckte var lite för mycket.  All servicepersonal är i stort sett asiater. De vi talade med är från Fillippinerna.

Vi gick en runda i Aqaba, som vi inte tyckte var någon  höjdare. Mest turistaffärer.

Vi hämtade ut bilen i Aqaba och sedan började vårt äventyr på Jordaniens vägar.  Det har gått bra. Trafiken är hyfsad. Jordanien där vi har åkt består i stort sett bara av en massa berg. Vi har kört upp över topparna och sedan ner i dalarna. Vägarna slingrar sig fram utefter bergssidorna. Den ena vyn värre än den andra. Har nog aldrig sett så storslagen natur.

När vi skulle åka till Jarash beslöt vi att ta motorvägen förbi Amman i stället för mindre vägar. Trodde att det skulle gå fortare. Men ibland bedrar man sig. Vi hade ett helvete att hitta.  Det var ett jytter av vägar, vägvisarna fanns bara lite godtyckligt då o då. Vi fick stanna två gånger och fråga vägen och till sist hittade vi ut.

I Jordanien finns hur mycket historia och religion som helst. Vi har besökt ett antal borgar och andra gamla ruiner. Vi har också varit där Jesus sägs ha blivit döpt av Johannes Döpare .

På den platsen har det under århundraden byggts upp 4 kyrkor på varandra efter det att Jordanfloden har sköljt undan dem vid översvämningar. Vi fick möjlighet att doppa fötterna i Jordanfloden, som Gunnel gjorde, det var en tjej som döptes i floden av en annan tjej.

På andra sidan (ca 5 m) är den Israeliska sidan, Jordanfloden är gränsen, där fanns också ett gäng turister. Vi hade en beväpnad soldat på vår sida och det hade man även på den Israeliska sidan. Det var en intressant plats att besöka.

Andra sidan (Israel)

Idag har vi besökt Mount Nebo. På toppen finns en minnesplats med en fantastisk utsikt över norra delen av Döda havet och över det Heliga Landet. Det var här Moses fick se det Heliga Landet och det var även här han dog. De först kyrkorna byggdes här 300-talet

I lördags vandrade vi  genom ruinerna av den gamla Romerska staden som då kallades Gerasa, Jarash i dag. Först var det grekerna som var här (ca 300 BC) under Alexander den Stores tid. Sedan kom Romarna ca 65 BC och tog över makten. Jarash hade sin storhetstid under 200-talet. Under Romartiden var denna stad en av de platser som gick under benämningen Decapolis. Tack vare det torra ökenklimatet är ruinerna mycket välbehållna.

Efter det gick vi ner till byn och köpte bröd, ost, frukt (bl a meloner) och juice att ha som lunch. Vi var också inne i en delikatessaffär för kakor. Pratade  lite med ägaren som bott i Tyskland några år.Vi fick smaka en del av delikatesserna . Vi skulle köpa 4 stycken wienerbröd men han ville inte ha betalt.

På kvällen gick vi till The Lebanese House som är en mycket välkänd restaurang i Jordanien, de har serverat mer än 500 000 gäster sedan starten 1977. Förutom oss har även Kung Hussein, Kofi Annan och Richard Gere ätit där. Maten och vinet  var mycket god och notan slutade på ca 650:-

I går körde vi en runda i norra Jordanien. Vi körde från Jarash genom  Irbid till Umm Qais. Det gick alldeles utmärkt att följa skyltar genom Irbid, som är en stad med ca 600 000 invånare. För en gångs skull så hade man skyltat bra men utan dem hade vi inte hittat vägen. Väl framme i Umm Qais besökte vi  den gamla Romerska platsen som var en av städerna som ingick i Decapolis. Härifrån var utsikten fantastisk mot det av Israel ockuperade Golanhöjderna  och över Galilee sjön (Lake Tiberias). Umm Qais har numera blivit något av en pilgrimsplats för de ca 2/3 av Jordaniens invånare som härstammar från Palestina, där de kan se ut över sitt gamla hemland.

Golanbergen

Därefter åkte vi söderut genom Jordandalen och följde i princip Jordanfloden som är gränsen mot Palestina (Västbanken) som idag ockuperas av Israel. Vi stannade i en stad som heter Shuneh ash-Shamaliyyeh (tror vi) för att äta en lunch. Hittade ett ställe på trottoaren där man lagade felafel, så det tog vi tillsammans med hummus och bröd.

Jordandalen är mycket grön med massor av odlingar (oliver och citrus m.m.) och även massor med växthus som är konstruerade med bågar som är överdragna med plast, där tror vi att det växte tomater. Vi har tidigare sett massor med mindre lastbilar fullastade med tomater.

Senare vek vi av mot öster och körde till Ajlun där vi besökte den gamla borgen (Aqla’at Ar-Rabad). Borgen ligger högst upp på berget Auf (1 250 m) och byggdes mellan åren 1184 -1188 av en av Saladins generaler. Borgen utgjorde en viktig och strategisk länk mot Korsriddarnas framfart.

Idag har vi kört från Jarash till Madaba. Var inom en bergsstad  som heter Salt. Helt annorlunda än de städer vi varit i tidigare. Här var så fint, inte alls så rörigt och skräpigt som det brukar vara.

Badmode

Salt

Nu är vi i Madaba. Hotellet är hyfsat fint, men deras internet är på gränsen till inget, så slött är det.

Foto

Har nu lagt in alla foton tom Wadi Rum

WADI RUM

Har nu varit i Wadi Rum. Det tog ca 1½ timme från Petra. Obeids son Nail hämtade oss vid Visitor Center. En trevlig kille på 21 år med mycket humor.  Campen är inte så stor och igår var vi de enda gästerna. Vi bor i ett  tält, som blir mycket varmt på dagen.

I morse  var vi uppe med solen och efter frukosten gick vi själva en runda på 2 timmar runt berget vid campen vilket var skönt men rätt så jobbigt. Det var mycket sand och det är mycket svårt att gå på sanden.

Vi har åkt runt i reservatet  i  1,5 dagar. Naturen här är lika fantastisk som överallt i Jordanien. Bergen har så många skepnader. Har hela tiden suttit och försökt finna ord att beskriva dem. Några ser ut som murklor, andra som ingefära. De flesta ser ut att ha bildats av lager på lager, som har man hällt något slemmigt mellan och som runnit ner lite.  En del ser ut som ett berg, som man hällt glasyr över och som runnit ner lite olika. De sticker upp lite här och var från den platta sanden. Lite som Hallong Bay fast sand i stället för vatten och bergen är helt kala. 

På eftermiddagen började det att blåsa upp kanska rejält och sanden började flyga omkring i luften. Klockan 3 började vi en jeeptur ut utanför området som kallas Protected Area. Med all sand i luften såg det ut som en dimma låg över bergen i horisonten, strax innan solnedgången (ca 19:30) klarnade det upp och vi såg en vacker solnedgång. När sedan mörkret lagt sig över öknen så kunde vi titta upp på en klar Vintergata och en nymåne som ”ligger ner” jämfört ned hemma.

Vi sitter i ett stort  beduintält kring en liten eld och äter.

Vi har ätit kyckling som är grillad på beduinernas vis. Man eldade i en tunna, som var nersänkt i sanden. I tunnan sänkte man ner en insats med 3 hyllor. Där fanns en gryta med ris, ett fat med potatis, lök o tomater och överst på ett galler låg kycklingbitar. Sedan täckte man tunnan med lock, ngn sorts väv och sedan sand. Det fick grillas i ca 1 timme. Det var gott, men maten här är inte speciellt kryddad. Rent generellt kunde man krydda maten lite mer.  Sedan blir vi bjudna på underhållning på kvällarna.

Det är just nu 3 killar, som sköter campen. Nail, hans bror och hans kusin. De städar, lagar mat och bjuder på the och underhåller oss med sång och musik. Jag har fått specialthe då jag tyckte att deras är alldeles för sött. Smakar mest som sockervatten. Det är så mycket socker i att man inte smakar theet. Killarna är mycket artiga och trevliga.

Vi har egentligen beställt en natt under bar himmel, men efter inatt har vi bestämt att vi sover i tältet i natt igen. Det är mycket kallt på natten här. Till slut hade vi två tjocka filtar och hel pyjamas på oss. Campen ligger på sand och det är nog inte så trevligt att sova ute i sanden.

Sista dagen blev vi bjudna hem till Nails hem för att träffa hans familj. Vi träffade hans mamma och syster och blev förstås bjudna på the. De visade oss sitt kök som verkligen var en överaskning med bänkskivor i granit och massor med över- och underskåp, allt detta var byggt på plats. Hans pappa, Obeid, var tyvärr inte hemma men Hans pratade med honom via mobilen. Efter en stund kom Nails mormor på besök. Eftersom familjen är beduiner var mormor tatuerad i ansiktet.  Detta gjorde kvinnorna den tid då de vandrade omkring. Idag bor beduinerna i små beduinbyar med hus.

De har  flera olivträd på tomten som de skördar i oktober och gör sin egen olivolja.

Vi körde en runda i byn som bebos av 2 eller 3 familjer, varje familj består av farbröder, mostrar och farföräldrar.

Vi fick också följa med till byns kyrogård där Nail visade var hans farmor och farfar är begravda. Han har varit den som murat ihop de cementblock som markerade dessa gravar ovan marken. Det fanns också en gravsten på ungefär 40 x 60 cm.  Han berättade om en del andra släktingar som också var begravda där. Här begraver man sina döda på följande sätt:  gräver en grop i sanden där man sedan bygger en kista av cementblock, kroppen läggs i och sedan täcks den med någon typ av väv, därefter görs ett tätt lock av cement. Sedan fylls graven med sand. Man markerar graven med ihopmurade block eller bara med stenar.

Det var en ynnest att få följa med Nail till hans hemby, det är mycket få turister som få den möjligheten. Det känns fint att binda denna typ av band med de människor som vi besöker på våra resor. Vi hade samma erfarenhet av detta när vi blev hembjudna till vår Indiska drivers hem utanför Dehli förra året.

Gästarbetare

Pratade med tjejen i receptionen som kommer från Fillipinerna, hon har varit i landet i 3 år för att jobba. Hon har familjen kvar hemma , man och 4 barn. Vill gärna åka hem igen men har inte ännu kunnat sparat ihop pengar till det, hon tjänar $ 200/månad och skickar hem pengar till sin familj. Åter igen ett bevis på hur tufft det är för många människor i denna del av världen.

Killen, som också jobbar på hotellet, kommer från Egypten.