Har nu varit i Wadi Rum. Det tog ca 1½ timme från Petra. Obeids son Nail hämtade oss vid Visitor Center. En trevlig kille på 21 år med mycket humor. Campen är inte så stor och igår var vi de enda gästerna. Vi bor i ett tält, som blir mycket varmt på dagen.
I morse var vi uppe med solen och efter frukosten gick vi själva en runda på 2 timmar runt berget vid campen vilket var skönt men rätt så jobbigt. Det var mycket sand och det är mycket svårt att gå på sanden.
Vi har åkt runt i reservatet i 1,5 dagar. Naturen här är lika fantastisk som överallt i Jordanien. Bergen har så många skepnader. Har hela tiden suttit och försökt finna ord att beskriva dem. Några ser ut som murklor, andra som ingefära. De flesta ser ut att ha bildats av lager på lager, som har man hällt något slemmigt mellan och som runnit ner lite. En del ser ut som ett berg, som man hällt glasyr över och som runnit ner lite olika. De sticker upp lite här och var från den platta sanden. Lite som Hallong Bay fast sand i stället för vatten och bergen är helt kala.
På eftermiddagen började det att blåsa upp kanska rejält och sanden började flyga omkring i luften. Klockan 3 började vi en jeeptur ut utanför området som kallas Protected Area. Med all sand i luften såg det ut som en dimma låg över bergen i horisonten, strax innan solnedgången (ca 19:30) klarnade det upp och vi såg en vacker solnedgång. När sedan mörkret lagt sig över öknen så kunde vi titta upp på en klar Vintergata och en nymåne som ”ligger ner” jämfört ned hemma.
Vi sitter i ett stort beduintält kring en liten eld och äter.
Vi har ätit kyckling som är grillad på beduinernas vis. Man eldade i en tunna, som var nersänkt i sanden. I tunnan sänkte man ner en insats med 3 hyllor. Där fanns en gryta med ris, ett fat med potatis, lök o tomater och överst på ett galler låg kycklingbitar. Sedan täckte man tunnan med lock, ngn sorts väv och sedan sand. Det fick grillas i ca 1 timme. Det var gott, men maten här är inte speciellt kryddad. Rent generellt kunde man krydda maten lite mer. Sedan blir vi bjudna på underhållning på kvällarna.
Det är just nu 3 killar, som sköter campen. Nail, hans bror och hans kusin. De städar, lagar mat och bjuder på the och underhåller oss med sång och musik. Jag har fått specialthe då jag tyckte att deras är alldeles för sött. Smakar mest som sockervatten. Det är så mycket socker i att man inte smakar theet. Killarna är mycket artiga och trevliga.
Vi har egentligen beställt en natt under bar himmel, men efter inatt har vi bestämt att vi sover i tältet i natt igen. Det är mycket kallt på natten här. Till slut hade vi två tjocka filtar och hel pyjamas på oss. Campen ligger på sand och det är nog inte så trevligt att sova ute i sanden.
Sista dagen blev vi bjudna hem till Nails hem för att träffa hans familj. Vi träffade hans mamma och syster och blev förstås bjudna på the. De visade oss sitt kök som verkligen var en överaskning med bänkskivor i granit och massor med över- och underskåp, allt detta var byggt på plats. Hans pappa, Obeid, var tyvärr inte hemma men Hans pratade med honom via mobilen. Efter en stund kom Nails mormor på besök. Eftersom familjen är beduiner var mormor tatuerad i ansiktet. Detta gjorde kvinnorna den tid då de vandrade omkring. Idag bor beduinerna i små beduinbyar med hus.
De har flera olivträd på tomten som de skördar i oktober och gör sin egen olivolja.
Vi körde en runda i byn som bebos av 2 eller 3 familjer, varje familj består av farbröder, mostrar och farföräldrar.
Vi fick också följa med till byns kyrogård där Nail visade var hans farmor och farfar är begravda. Han har varit den som murat ihop de cementblock som markerade dessa gravar ovan marken. Det fanns också en gravsten på ungefär 40 x 60 cm. Han berättade om en del andra släktingar som också var begravda där. Här begraver man sina döda på följande sätt: gräver en grop i sanden där man sedan bygger en kista av cementblock, kroppen läggs i och sedan täcks den med någon typ av väv, därefter görs ett tätt lock av cement. Sedan fylls graven med sand. Man markerar graven med ihopmurade block eller bara med stenar.
Det var en ynnest att få följa med Nail till hans hemby, det är mycket få turister som få den möjligheten. Det känns fint att binda denna typ av band med de människor som vi besöker på våra resor. Vi hade samma erfarenhet av detta när vi blev hembjudna till vår Indiska drivers hem utanför Dehli förra året.
