DAMASKUS

Vid infarten till Damaskus såg vi flertalet militärer på olika ställen med sina k-pistar. När vi körde förbi en stor sportarena kunde vi se att det stod massor med bussar inne runt om, vi gissar att dessa bussar var fulla med militärer som snabbt kunde skickas ut om något blossade upp.

Det är inte mycket turister här i Syrien i dessa dagar men i bazaaren i Damaskus stötte vi på en kille som var svensk! Han var här och hälsade på sin dotter som studerade arabiska. Han berättade en del nästan hårresande historier om vad han varit med om de senaste dagarna, hans dotter hade nästan blivit träffad av en kula, förmodligen en förlupen. Han själv hade med taxi åkt söder ut till Dara, det stället som vi hade i vår resplan, dagen innan vi kom till Damaskus. Ner resan hade inte varit några problem men på tillbaka resan blev det värre, de 4 första check piontsen gick bra men vid de efterföljande kontrollerna blev hans taxi stoppad och genomsökt. De hade lagt ut spikmattor över vägen. Han berättade också att han sett någon dag tidigare att massor med bussar fyllda med militärer var på väg in i Damaskus.

Bortsett från allt detta är Damaskus en helt underbar stad. Människorna är mycket vänliga. De tittar på en och smilar och hälsar. Här finns små mysiga kaféer och restauranger. Vi har besökt en stor och vacker moské,

vi har vandrat runt i bazaaren

och ätit middag på ett fint ställe.

Var sedan på ett café, där det fanns en historieberättare, en tradition som går långt tillbaka i tiden. Historierna/sagorna som ”Story tellern” pratar om handlar om sköna kvinnor och hjältar och dess fiender. Ofta delades då cafèets gäster upp i 2 grupper som höll på antingen hjälten eller hans fiender och som utryckte sitt gillande eller buande beroende på hur historien utvecklades, det kunde hända att det gick till handgripligheter också. 

Hotellet (3 *)  där vi bodde var säkert riktigt pampigt den gången det byggdes men eftersom det var länge sedan man gjort något underhåll så är det mycket skamfilat idag, det känns lite sorgligt att man inte kan ta hand om sina byggnader.

Efter frukost gick vi en runda i gamla staden, och Santiago tog oss till en shop med silver och tyger, Gunnel kunde som vanligt inte gå ut utan att handla. Det blev ett mycket vackert hals- och armband i samma design i silver.

På vägen tillbaka till hotellet gick vi för oss själva, vi köpte 2 bröd att ha på bussresan till Beirut senare i eftermiddag. När vi kom ut från bazaaren såg vi en folksamling och poliser, blev lite oroliga för vi har blivit ombedda att dra oss undan folksamlingar. Precis när vi passerar polisbilen så ser vi att de tar ut en man som har handbojor på sig och strax därefter kommer säkert 10 bussar bussar med militärer och kör in på en gård bakom en stor byggnad, som var någon typ av domstol. Vi tog oss raskt därifrån!